fredag 8 november 2013

Hem söta hem!

Det var en tuff dag igår. Igen. Dagen börjar med lite promenerande i ett soligt Belgrad. Vi köper vantar till M och tar oss varsin cappuchino.

Kl 13 blir vi upphämtade av Milos, vår chaufför i Belgrad. Han kör oss till svenska ambassaden, och fem minuter efter att vakten släppt in oss genom grinden går vi därifrån med M:s uppehållstillstånd i handen. Vakten talar engelska, receptionisten svenska. Och ja, de kör en Volvo, och ja, det finns bilder på kungafamiljen i väntrummet.
Vi är på flygplatsen runt kl 14, för att ta flighten till Stockholm kl 17.35. Mannen som checkar in oss uppger att bagaget är incheckat hela vägen till Göteborg. Bra tänker vi, eftersom det bara är typ 55 minuter från det att vi landar på Arlanda till det att Göteborgsflighten ska gå. 
Vi går till gaten. M börjar gråta i vänthallen. Ingenting är kul. Dessutom släpper de på folk väldigt sent vilket betyder att vi lyfter ca 30 minuter för sent. Vi börjar förbereda oss på att inte få komma hem till Göteborg (missar vi sista flighten är det hotell på Arlanda flygplats som gäller). Det känns inte alls bra. Och kanske överför vi stressen på M för hon tappar tålamodet och skriker och gråter och vrider och vänder och puttas... Inte så konstigt, tänk dig själv att sitta fastspänd i nästan tre timmar utan att veta varför. Vi lyckas få henne att sova ungefär en kvart. 
Vi frågar flygvärdinnan hur sent vi kommer att landa. Och det är nog tur att vi gör det, för när flygplanet landar ca 15 minuter för sent får vi - under intaxningen (!) - hoppa från näst sista raden fram till första. Så fort dörren öppnats börjar vi springa. Jag med allt handbagage (utom trolleyn som vi inte hann vänta på) och min fru med M i bärselen. Hon verkar ha riktigt roligt, skumpandes där på mammas mage. 
Spring! Fy farao vad lång gaten är. Passkontrollen: - Har ni uppehållstillstånd för henne? Jag blir nästan lite glad att de frågar. Annars var ju hela resan till Belgrad och ambassaden helt i onödan. Sedan springer vi genom hela den långa bagageterminalen, ut genom tullen, förbi ankomsthallen bort mot terminal 4, genom hela Sky city [flämt, stön, törst, svett] och till SAS-incheckningen. Jag springer före i kön. Vi får hjälp direkt när jag berättar att vi ska med en flight till Göteborg som lyfter om mindre än 20 minuter.
Sova hemma utan bagage eller övernatta på Arlanda med bagage? Lätt val. - Här finns inget om någon bagagetransfer, säger SAS-mannen. Vi förklarar att vi skiter i vilket, bara vi kommer med planet. - Skynda er, de väntar på er. Vi springer uppför den långa trappan. Visar boardingkorten och passen. Som tur är, är det inte mycket folk i säkerhetskontrollen, men den tar ju sin tid ändå... Vi springer bort till gaten. En kvinna står en bit innan och fångar in oss. - Forslund? De väntar på er. Jo vi vet, tänker jag. 
Vi får sitta på rad ett. M håller sig lugn men vill inte sova trots att klockan hinner bli över tio. Vi kliver av 22.20 och möts av en underbar välkomstkommitte: min bror, min mamma, min frus syster med sambo och deras tre barn - och Katrin och Fredrik från föräldrautbildningen var en glad överrasking. M är vid gott mod första halvminuten men börjar sedan stortjuta. Min fru byter blöja och jag anmäler att vi saknar vårt bagage.
Hon somnar i bilen men vaknar när jag lyfter ur henne. Hon blir helt hysterisk och jag skyndar upp för att lägga henne. Hon skriker och skriker, och tar till synes inte till sig min tröst. Men så säger jag det magiska ordet "Titta!"och då är det som om någon drar ur strömmen på henne, för hon faller ihop och somnar direkt. Sedan går jag och min fru och tittar på vår nya bostad som vi knappt sett, och dessutom finns det lite fina presenter att öppna :)
Morgonen efter vaknar vår lilla solstråle som om inget har hänt och vi tre har en underbar morgon! :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar