Nu har vi precis blivit färdiga med vårt personliga brev som ska skickas ned till Montenegro. I det ska vi berätta om varför vi just vill adoptera från Montenegro och berätta kort om oss själva. Tänk om mottagaren läser denna ansökan och tänker "Njae, jag tycker de verkar lite tråkiga. Nästa!"
Det papper som tar längst tid att skaffa fram är polisutdraget på fem språk.
Här är det på engelska: -
Och här är det på spanska: -
För att ni ska förstå vad det betyder kommer det här översatt till svenska också: -
Vi har bett vår bostadsrättsförening om ett papper som intygar att vi bor där vi bor. Och Emma har beställt ett papper från Svenska Kyrkan som bevisar att vi är gifta.
Igår fotade vi oss själva på olika platser i lägenheten. Med kameran på stativ och på självutlösare. Uppklädda och med skor inomhus. Det skulle vara så för att ge ett seriöst intryck. Så nu har vi fotat Stefan vid pianot; Emma syr; Stefan står vid bokhyllan; min fru diskar (kanske är de lite gammaldags där?); Stefan, hans fru och vår dotters nallebjörn Lisa sitter i soffan – och så vidare. Jätteklämmigt.
Det viktigaste av allt är såklart medgivandet. Dokumentet som intygar att vi är godkända att bli mamma och pappa till ett barn. Processen fram till medgivandet, den så kallade medgivandeutredningen är ett kapitel i sig och det berättar jag mer om en annan dag. När vår dotter är utan-tvivel-helt-och-hållet vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar