Bara på så här få dagar märker vi hur det händer saker med M i hennes utveckling. Troligtvis har hon varit understimulerad på olika sätt under hennes första tid i livet, som hon tillbringat på barnhemmet. Det tydligaste tecknet på det är att hon gärna vill ha mycket kroppkontakt, hon vill gärna att vi bär henne. Och det gör vi så gärna. <3
Med oss får hon fler chanser att prova att gå och ställa sig upp, och vi har märkt en viss skillnad där också. Det är inte alls långt kvar nu innan hon kan stå själv eller börja ta sina första egna steg.
Klappa händerna har hon bara gjort en gång. Det ska vi göra oftare. Vi försöker också öva in "här får du den här, varsågod M" vilket vi inte tror hon haft så mycket av, speciellt inte på svenska :-)
Men det som berör våra hjärtan allra mest är det faktum att i början när vi skulle hämta Marija så var hon lite likgiltig just när vi kom och skulle plocka upp henne. Kanske trodde hon att vi bara var några nya vårdare? Jämfört med nu då, när hon sträcker ut sina söta små armar mot oss när vi kommer. Och vårdarna har berättat för oss att så fort de tar på henne kläderna på morgonen så börjar hon leta efter oss och blir ledsen. Men hon skiner upp som en sol när hon får se oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar